På kvällspromenaden igår var Helix superduktig! Gick okopplad hela promenaden. Han höll sig i närheten av mig hela tiden och kom när jag bad honom att komma, stannade när jag bad honom att stanna. Det kändes nästan lite för bra...
Vi har massa kaniner som yrar runt där vi bor, vilket är bra träning för oss. Två gånger lyckades vi passera kaninerna på ganska nära avstånd utan att Helix började jaga dem när de skuttade iväg. Överlyckliga jag blev väl lite övermodig på slutet av vår promenad, blev lite sen med att påminna Helix att han skulle gå med mig och inte glo på kaninerna, så pang sa det bara. Jag såg bara ett sträck som försvann ner i parken. Jag lyckades klämma ur mig ett "nej Helix", men det var ju 10 sekunder för sent för jag fanns ju inte kvar i hans medvetande just då. Jaha, vad gör man, inte så mycket att göra, ingen idé att jaga efter. Så jag gömde mig bakom ett träd och hoppades att kaninerna inte fick för sig att springa ner till vägen. Några minuter senare hörde jag att Helix kom flåsandes, fick bita mig i tungan för att inte ropa på honom. Kikade fram bakom trädet och såg att han var väldigt upprörd över att han inte kunde hitta mig. Gav honom en stund och tillslut hittade han mig bakom trädet. Sen gick han som klistrad vid min sida (på eget bevåg) resten av vägen hem.
Undra om han fått smak på att jaga kaniner nu? Undra om F i så fall vill börja jaga kanin istället för älg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar