En utslagen, kullös hjälte...

...har jag i soffan nu.

Den stora baksidan med att ha djur är ju när de inte mår bra. Fy sjutton vad hjälplös man känner sig när man ser att de har ont och mår dåligt!

Jag fick åka in akut med Helix till Smådjursakuten igår på fm. Buken var uppdragen, han skakade och mådde allmänt pyton. Han vägrade att gå, la sig på stället, det var hjärtskärande att se. Jag fick en akuttid på smådjursakuten någon timma senare.
I väntrummet, där han annars brukar var överallt samtidigt, hittade han nu hörnet längst bort i skymundan och la sig där och skakade.

Efter ett antal blodprov, röntgenplåtar och ultraljud så hade de fortfarande inte kommit fram till exakt vad det kunde vara, mer än att det satt i bakre magregionen och gjorde j*vlig ont! Som veterinären utryckte sig "det är en boxer och när han visar att han har så här ont, då har han riktigt förbannat ont"!! Hans rekomendation var att öppna honom så fort som möjligt, och så gjorde vi. En halvimma senare ringer veterinären och berätar att testickeln som inte ""trillat ner" hade vridits om och inte fått något blod och detta hade ju självklart skapat fruktansvärda smärtor och en del blödningar i området runt om. Han frågade om vi ville att de tog bort den andra också vilket han rekommenderade oss att göra. Då det är en veterinär som jag har stor respekt för följde vi hans råd, och Helix är numera kastrerad...

Stackarn tampas nu med smärtor, en stor plaststrut och borttagen mandom... ...jag känner med honom! Men jag tvivlar inte på att han kommer att repa sig fort och bli samma spralliga galning som innan!

Nu kommer vi att ta det lugnt i tio dagar framöver och bara mysa, ta hand om varann och njuta av varandras sällskap!