En mycket bra hundvecka börjar lida mot sitt slut. Sitter i mammas och pappas soffa och lyxar med ett glas rödvin och tänker på vilken härlig hund jag har. Är så glad ändå, även om jag sliter i mitt hår ibland, att vi valde en hund med egen vilja, mycket fart och som är "smått hysterisk". Jag kommer ju att lära mig så mycket nu under tiden, är ju tvungen att fundera, analysera och verkligen lära mig det här för att det ska bli riktigt bra!
Jag har "halkat" in som lite på ett bananskal i en träningsgrupp i Lerum. Trivs hur bra som helst och får väldigt mycket hjälp med allt från vardagslydnad till tävlingsträning. Framförallt får jag svar och förklaringar på ALLT! Det är kontinuitet i träningarna, alla respekterar varann och hjälps åt. Känns riktigt, riktigt bra!!! Det känns som polletten börjar trilla ner både hos mig och Helix, och jag börjar få lite grepp om det, hela hundbiten alltså. För även om jag har mycket "gratis" av att vara hästtjej, så är det ganska stor skillnad på hur man beter sig/uppfostrar/får "respekt" av ett flyktdjur och ett jaktdjur...
Men vi har jobbat på och på några veckor har vi gått från att knappt ha fått kontakt med varann bland andra hundar och människor till att kunna börja lära in nya moment. Och det känns som ett väldigt stort steg för oss. Istället för att bara försöka jobba på att få Helix kontaktbar och sansad kan vi faktiskt ha kul tillsammans även när det finns annat kul och spännande som lockar bredvid oss! JAG ÄR SÅÅ GLAD!
Det finns hopp om livet ;-)
Jag ser fram emot en ny spännande hundvecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar