Ett tungt beslut!

Håller jag på att fatta just nu. Jag tänker och tänker och tänker...

Jag tror tyvärr att jag måste "göra mig av med" min bästa kompis som jag har haft i snart sju år. Vilket känns fruktansvärt tungt!

Han har gett mig så otroligt mycket under dessa åren. Det är i stallet som jag har fått min energi, träffat mina vänner, fått motion och kunnat utmana mig själv. Jag vet att personer som aldrig har haft egen häst kliar sig i huvudet och tycker att man är konstig som lägger ner all ledig tid, alla pengar och all energi på en häst (kanske inte ni hundmänniskor då, som vet vad relationen till ett djur ger tillbaka). Många kommer säga att "det var på tiden att du sålde den där hästen, du har ju inte tid", eller kanske till och med "vad var det vi sa, du skulle inte orka med honom"...

Saken är den att jag lite tappat lusten till att rida och träna. Jag vill komma vidare och utvecklas i det jag gör. Ska man tävla och träna med en häst får man lägga ner väldigt mycket pengar, pengar som man inte har som singel tjej, med lägenhet, häst, hund och bil... Och kan jag inte tävla och träna så utvecklas jag inte som jag vill och lusten försvinner. Och att ha en så dyr hobby som en häst bara för att det är härligt någon gång ibland att vara ute och tokgaloppera, eller att stå och mysa i stallet eller att få pussa på en mjuk mule går inte riktigt ihop tyvärr.

När dessa tankar kommit upp innan Helix kom in i mitt liv har jag alltid kommit fram till att jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna ha kvar Mackan. Vad skulle jag göra utan häst? Sitta i soffan på eftermiddagarna, gå på bio, köpa kläder, gå på krogen, träna på gym... NÄ, vad skulle det ge mig i längden?? Pengarna tar slut hur man än gör, och varför inte lägga dem på något som faktiskt ger mig något! Jag har valt bort resor, att ha en uppdaterad garderob o.s.v, bara för att kunna göra något som faktiskt känns meningsfullt och som ger mig något.

Men nu när jag har Helix, så känns det inte riktigt så längre. Jag vet att om jag säljer/hyr ut min häst så kommer jag ändå inte att bli någon soffpotatis, jag kommer fortfarande att vara ute i friska luften varje dag, jag kommer att ha någon att träna med, att utvecklas med och någon att ha skoj med! Det jag får av "hundvärlden" är väldigt lika det jag fått av "hästvärlden". En social del, en motionsdel, en naturdel, en träningsdel och kanske en tävlingsdel.


Men att inte kunna ha möjligheten att när jag vill åka ut till min häst och viska hemlisar i hans öron, klia honom under hakan, pussa honom på hans mjuka mule, tokgaloppera på en äng så ögonen börjar rinna, att få känna den härliga känslan av att efter man tränat på något länge och det helt plötsligt bara faller på plats och funkar, att vara på en tävlingsplats och känna att Mackan gör precis allt jag ber honom att göra... Ja, det känns tungt!!


Ibland måste man kanske tyvärr bara inse att man inte kan ha allt...