Verkar ju vara några som läser här enligt statistiken, och kanske någon är nyfiken på vad som händer med Helix "hälta"?
Jag fick tag på veterinären i förra veckan och förklarade läget. Att han inte har blivit speciellt mycket bättre av lång koppelvila och en omgång med Rimadyl på 14 dagar.
Svaret jag fick var att det då troligen är neurologiskt, att något ligger i kläm i ryggen pga spondylosen och att det är därför han haltar/avlastar.
FAN känner jag bara!! Jag har hunnit tänka många vändor på vad detta betyder, de flesta tankarna är inte alls speciellt roliga tyvärr...
Det hade ju varit skönt om hältan kom från en sträckning som har lett till en inflammation i ett fäste i knät, och att ryggen inte alls har med detta att göra. Men det verkar ju inte vara så "väl"!
Jag har fått en tid nästa torsdag (16/5) hos Freddy. Jag hoppas på att få en diagnos då!
Fram tills dess tyckte han att jag kan köra på lite mer.
Min plan är att köra på lite mer som vanligt fram tills nästa torsdag. Jag ska vara über nogrann med uppvärmning och nedvarvning och såklart undvika hopp, springa efter boll, leka med andra hundar och den typen av aktiviteter.
Jag har kört så sedan i torsdags och tycker att han dels känns piggare och gladare och sen inbillar jag mig att han verkar bli lite bättre i benet/ryggen också. Detta har fått mig att börja fundera lite på en egen teori (längtar verkligen till jag kommer till Freddy och får lite svar på alla mina funderingar, många teorier har som sagt hunnit passera i min lilla skalle).
Kan det vara så att Helix åkte på en lättare sträckning i februari som gick över med vila. Sen drog han på sig ytterligare en sträckning på samma ställe nu igen som ledde till en inflammation i knät. Av koppelvilan nu under fyra veckor har han tappat så mycket muskler i rygg och bakkärra att han börjar känna av/fått nervklämmningar av spondylosen?? Isf kommer det ju funka med att jag stärker upp rygg och bakkärra igen och alltid håller honom välmusklad! Det hade ju suttit fint!!
Meeeeeen, detta är ju som sagt en egen teori och långtifrån en sanning... ...så is i magen nu tills nästa torsdag! Men fokuserar hellre på denna mer positiva teori än på någon av alla andra funderingar jag har som inte alls har så vackra slut!!
Såklart att han ska bli bra igen, min underbara lilla vovve :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar