Debuten Lägreklass Spår Ulricehamn

Då var debuten gjord i Lägreklass spår! Ömsom vin ömsom vatten är väl en bra sammanfattning på det hela tror jag! Vi tar det från början.

Dagen var upplagd precis i min smak. Spåren först, sen lydnaden och sist platen och budföringen.
Jag drog startnummer 8 och innan vi kommit ut till rätt spår fick vi uppleva både förvirrade spårläggare och rally med Kian på en smal grusväg. Vi körde i 80 knyck för att hänga på spårläggaren... Inte bra för en nervös mage :-)

Tillslut kom vi iallafall fram till vårt spår och efter lite väntan (man måste ha bra med tålamod i denna sporten) så kom äntligen domarna.
Helix är så rolig när han vet att det är spår på G. Från det att jag plockar ut honom ur bilen så är det näsan i backen och man hör hur han letar :-).

På med all utrustning och dags för påsläpp. (han hade ju spåret i nosen redan innan påsläpp) men fick stanna upp och göra ett nytt vid den utmärkta flaggan :-). Det blev en stabil start, behagligt tempo och noggrant. Första vinkeln (som dessutom domarna ska kunna se) tog han hur fint som helst! Sen bar det in i skogen, bara jag och Helix! En härlig kännsla att kunna ta sig från punkt A till punkt B enbart med hjälp av sin hund. Ingen GPS, ingen som går bakom och talar om vart spåret gått. Och han känns så trygg i spåret, jag koncentrerade mig mest på att gå och kolla efter pinnar :-). För dom är han inte riktigt lika noga med. (för er som inte är insatt i hur ett tävlingsspår går till så ligger det 7 apporter, små träpinnar, utlagda i spåret och en lite större pinne vid spårets slut. För att få full pott på spåret ska man ha alla pinnar med sig in.

Spåret gick över två bäckar, vid ett tillfälle blev det väl snårigt, jag fick knö mig in mellan granar och när vi kom ut hamnade vi på en grusväg! Då var jag inte riktigt lika säker på att vi var på rätt spår längre... Men Helix gick så fint över vägen, letade lite och så bar det iväg igen! Precis när vi var över vägen kommer det en man med en golden spatserande på vägen... Helix noterade inte ens att de kom :-). Så koncentrera sig kan han allt i vissa lägen :-).

Alla pinnar in bara slutpinnen kvar. Då ser jag Jonas, spårläggaren och våra bilar skymta i bakgrunden, nu är vi nära tänkte jag. Och där låg den, som en guldtacka mitt i skogen :-). Helix sög den, jag skrek att vi var framme och blev så glad så jag glömde att ta pinnen från Helix, så ett litet "tugg" hann det nog bli, men tror inte att det syntes på pinnen efter :-). Fy fasen vilken kännsla! Min duktiga spårhund!! Lite lustigt är det ändå att han går så jäkla bra i spåret trotts att jag inte direkt lägger ner någon tid på att spåra... Sen appellen i höstas har det blivit 2 max tre spår... Jag kanske ska minska ner på min lydnadsträning också så kanske det med självläker :-)

10-10 på påsläppet och 10-10 i spåret och 17 minuter tog det för oss. Jag stannade vid varje pinne och vattnade honom och gav honom lite korv! Är så jäkla nöjd!!

Sen tillbaka till klubben för lydnaden! Jag tog ut honom när två hundar hade kvar att gå in på plan. Värmde upp med kontakt och kamp som belöning. Jobbade på att få upp pulsen i honom och intresset för mig och inte allt runtomkring. Han kändes fin och allert på mig. Sen tar vi ett kliv in på tävlingsplanen och han blir alldeles som förbytt... Jag får inte med mig honom, han stirrar ut på plan, på dommarna och på tävlingsledaren. Jag försökte ta tid på mig in, göra halter få honom med mig, men icke!! Han får som myror i benen, kan inte sitta still lyssnar inte på mig överhuvudtaget utan har fullt fokus på ALLT annat. Jag uppfattar det som att han blir osäker i situationen. Känner sig inte trygg vid mig utan måste ha koll på allt.
Linförigheten gick ju såklart därefter. Tror aldrig han har gått så dåligt någon gång!! 5-6 fick vi har jag för mig. Sen framförgåendet. Vi blev visade till en punkt, Helix ville verkligen kasta sig fram till tävlingsledaren och jag var helt övertygad om att jag inte skulle kunna få honom att gå rakt. Efter några DK fick vi gjort momentet hyfsat ändå. Kommer inte ihåg vad det blev på det. 6-7 eller 7-8 har jag för mig. Sen var det läggande under gång. Då hade jag börjat bli ganska uppgiven och ledsen faktiskt, inte kul att inte ha hunden med sig överhuvudtaget...
Jag gjorde ett kraftigt DK på läggandet, och kanske var det det som gjorde honom osäker för han reste sig och gick med mig!

Då tänkte jag faktiskt kliva av planen. Framförallt för att känslan var inte alls i närheten av hur det ska vara. Jag skiter i om vi nollar moment, men att gå runt med en hund som jag inte lyckat få med mig eller få någon kontakt med överhuvudtaget mellan momenten känns inte bra. Jag fick ta tag i honom rejält ett par gånger för att överhuvudtaget få honom att komma ihåg att jag fanns!

Men vi körde på och lyckades med en 8-10 på inkallningen. En 6-6 på apporteringen (har jag för mig) och en 10-10 på hoppet! (krypet avstog vi). Är jätteglad över att vi lyckades få poäng på hoppet för en gångs skull. När vi kommit till hoppet annars så har han varit så trött i lilla skallen av allt som händer så han har hoppat ut, vänt och hoppat tillbaka till mig igen utan att jag hunnit reagera. Så det var en av de positiva sakerna jag tar med mig från lydnaden!

Då poängen ändå inte hade räckt för uppflytt och då känslan inte fanns överhuvudtaget avstod jag platsen och budföringen. Hade inte gett någon träning i det moodet jag och Helix var på ändå!

Nä, nu ska här kluras mera! Hur ska jag komma dit att Helix går in på plan mer förväntan och glädje på mig? På träning är han så himla på! Klurar lite på externbelöning utanför plan... Återkommer när jag klurat färdigt :-)
Blir perfekt att gå tävlingskurs nu i vår!! Fler duktiga människor att bolla med, det är bra!!
Jag har en vision hur jag vill att det ska se ut och kännas när vi går in på plan, nu gäller det bara att hitta bästa vägen dit!!

Om du orkat läsa hela vägen hit, ha en skön vecka :-)
Och vill du ge feedback är det bara till att skriva till mig!!